So much for my happy ending.

Jag och Lisa diskuterar hennes sjuka minne.

liz säger:

nej i mitt minne finns bara kicki pernilla, göran från vita lögner, att jenny ulving från vänner o fiender (bella) bodde i starrängsringen, cissis kod, din gamla kod, din nya kod, mina gamla koder, mina gamla tele nr.. per ragnar aka sten frisk som sprängde upp alla i tre kronor utom punkfamiljens pappa som stod utanför med en skylt.... men inget om DATABASER

anneli säger:

haha may i copy this?

så kul.

liz säger:

haha ja

hoppas DATAN är rätt bara för jag skrev det i vredesmod

Kommer ihåg att tjejerna visade mig denna för några år sedan. Så otroligt vacker video till en sån otroligt vacker låt. Svart mot vitt. Hur man färgar varandra. Och hur vackert kan bli smutsigt så fort.  

Paus i pluggandet med gruppen på Östermalm.

Jag: Jaha. Whats new? Idag drar slutspelet i Elitserien igång. Coolt va?
Gruppen: (tystnad).
Jag: Nähä. Då kör vi igång med relationsalgebran igen då.

Svårt att hålla huvudet högt just nu.
Sitter och pluggar relationsalgebra och det är ungefär lika roligt som det låter. Ringde Lisa idag för lite pepp. Hon sa: just keep on walking.
Och det är väl ungefär det jag försöker göra.

Sprang till sats och gick på shape-pass idag också. Ska försöka hålla det uppe en g/v, för man får sån skön träningsvärk efteråt. Man går igenom hela kroppen. Framförallt tjejmuskler, som rumpa, lår, midja, mage.
Det är ju konstaterat att efter förra veckans shape-pass, då jag överansträngde mina biceps på något oförklarligt sätt, att jag verkligen inte har några armmuskler. Non excisting. Nada! Kunde inte röra dom på hela helgen. Vi får se hur dom mår imorgon, alltså.
Den här helgen kan jag inte ha ont i armarna. Den här helgen ska jag städa fram våren, ta på mig solglasögon, och åka till Värmdö och sätta mig i mars-solen. Sista tentan för terminen nu på fredag, alltså.

Tillbaka till relationsalgebran nu då.
Keep on walking. Cause I'm aiming for the sky.

Och så ett hugg sådär rakt in. Med kniv, ett skott. Eller som att hänga sig i ett rep. All smärta man får utav minnen. Din stämma, ditt lugn. Tryggheten. Ibland saknar jag situationer, men inte så ofta. Mest du, i helhet. Dina händer, din kärlek. Jag är så likgiltig utan dig. Ändå passar du inte här, hos mig. Men tänk att man ska vara så försiktig med vad man önskar sig. Och tänk att någon annan får allt det, nu.